090309
Vi kan dansa. Dansa så att-
vi kanske ler med tindrande stjärnögon och fräknar på kinderna. Kanske krusar medvetandet med berusningsslag pulserande i ådrorna. Kanske i ensamhet bland blinkande neonlampor och extasrytm i hela kroppen från panikdunkande samvetstoner. Kanske får höga svarta pelare med glittrande elektrotyg att slå medvetandet ur våra huvuden och kasta in fötterna bland lågor och flygande granater.
Vi dansar. Och jag blundar-
För att jag vet att det kanske är så det ska vara. För jag känner hur du slänger dig in i mig i okontrollerat begär och jag slänger tillbaka, bara lite hårdare, så att du också vet att jag tror att det är riktigt rätt. För det är ju inte så. Jag kastar med håret som inte finns, ler trots att läpparna stramar, spricker och blöder. Jag skakar från topp till tå, men jag har tur. För mina skälvningar är taktlösa nog att matcha alla psykadeliska armar och ben som slänger sig mot musikhimlen hela nätter om ingen stoppar deras spasmryckande lemmar.
Vi har dansat. Hela livet med lite tur-
På gatan när regnet gjort asfalten till en förkolnad helvetesspegel med tindrande himmelsstjärnor blänkandes mellan djävulshor och spretiga popluggar. På bilar bland flackande gatlycktor, skrikande sirenljus och glimmande lacknyanser. På ängar bland havreåkrar och rapsodlingar, skrikandes till himlen för snälla gud ge mig syre i all kompakt djävulsfrihet.
vi kanske ler med tindrande stjärnögon och fräknar på kinderna. Kanske krusar medvetandet med berusningsslag pulserande i ådrorna. Kanske i ensamhet bland blinkande neonlampor och extasrytm i hela kroppen från panikdunkande samvetstoner. Kanske får höga svarta pelare med glittrande elektrotyg att slå medvetandet ur våra huvuden och kasta in fötterna bland lågor och flygande granater.
Vi dansar. Och jag blundar-
För att jag vet att det kanske är så det ska vara. För jag känner hur du slänger dig in i mig i okontrollerat begär och jag slänger tillbaka, bara lite hårdare, så att du också vet att jag tror att det är riktigt rätt. För det är ju inte så. Jag kastar med håret som inte finns, ler trots att läpparna stramar, spricker och blöder. Jag skakar från topp till tå, men jag har tur. För mina skälvningar är taktlösa nog att matcha alla psykadeliska armar och ben som slänger sig mot musikhimlen hela nätter om ingen stoppar deras spasmryckande lemmar.
Vi har dansat. Hela livet med lite tur-
På gatan när regnet gjort asfalten till en förkolnad helvetesspegel med tindrande himmelsstjärnor blänkandes mellan djävulshor och spretiga popluggar. På bilar bland flackande gatlycktor, skrikande sirenljus och glimmande lacknyanser. På ängar bland havreåkrar och rapsodlingar, skrikandes till himlen för snälla gud ge mig syre i all kompakt djävulsfrihet.
Kommentarer
Postat av: Mårten
puss
Postat av: p.
åh smälter
Trackback
