REGISTRATION

Den enda jultraditionen vi håller fast ordentligt vid i min familj är den årliga pralintillverkligen. Efter att julfirandet förändrats och brutits upp i små delar så står vi fortfarande där någon dag innan julafton och rör i den härdade chokladen. I år var det jag tillsammans med pappa pralin som var ensamma bagare och årets fyllningar var bland annat kokoskola, apelsintryffel och nogat med kokoscrips.

Nu far jag till västkusten, god jul, ni är skitbra.

Sen kom stormen.

Under de senaste dagarnas ljusa timmar har vi mest varit på väg någonstans, suttit i en testosteronladdad gymnastiksal eller stövlat omkring bland den bruna snösörjan på Malmös trottoarer. Därav har de vitklädda kullarna på Österlen varit svåra att dokumentera till sin rättvisa. Här är dock två snapshots från en av alla bilfärder, någonstans mellan Valleberga och Broby.

Sedan i fredags har jag uppehållt mig på Österlen i väderkvarnen, här är det skånsk snökaos och Sandhammaren ser ut som en enda stor bägare av cappuccinoglass.

REPRIS

(Bortfilad och avskad hud skär in i mina fotsulor)

vinter 2008

Sandra och Julia.

Idag är det en gråmulen och disig decembertorsdag som känns totalt jävla känslokall och livlös ända in i benmärgen. Det sticker i mina ben och händer och jag känner hur mitt bröstben bara vill implodera vid varje liten vindpust som drar tag i det.
Men det är ändå en speciell jävla skittorsdag, för min alldeles fantastiskt fina vän Sandra fyller arton år och har på något vis lyckats sprida ett uns av värme i mitt uselt bekroppsligade jag denna mörka höstvinterdag.

Min hud doftar citrus
och
busspojken med
pappas finskor
ser alltid så världsvan ut

Nej, alltså. Jag har inget att säga här. Återkommer så fort suget drar i mig eller när jag åstadkommit något som är värt att nämna. Tills dess, puss.

Förra året byggde vi en iglo till kanel-Pingu och idag är det dags för nästa arkitektiska konstverk. Vad det blir kan ni ju gissa så länge, så går jag och knådar degen tills min arkitektkollega kommer in från vinterkylan!

Små vittrande solstrålar har ersatts med värmande blockljus och ledsna basilikaväxter. Alla höstdimmor har bytts mot vinterdunkel och himlen glittrar röd som luciablod och julblommor. Hela kroppen känns lika grå och kall som höstvindarna som drog igenom både skin och ben och all gammal sommarhud är borskavd med avbitna naglar.
December.