REGISTRATION

Hela staden har blivit glaserad till ett nästintill svartvitt garderobslandskap och snön både glittrar i träden, ögonfransarna och gnisslar under fötterna. Visst är det fint och visst fan skulle jag trivas om kylan inte biter sönder mina kinder, fötter och fingrar varje utomhussteg jag tar.
(Jag har tvillingnamnsdag idag! Fick min första namnsdagspresent någonsin också, tack M!!)

Sen sist?
Jag har klippt mig, det blev alldeles för kort och mina senaste månader av sparande har varit helt förgäves. Känns prutt. Det har varit kallt, men ett par vinterpromenader har gjorts ändå men alla bilder som tagita har varit så djävla fula så dem ska jag bespara er från. (Någon som har lust att göra någon slags fotosession? Jag behöver ett ansikte! Har verkligen verkligen inte någon inspiration alls(Ja, jag tänker mig att ni, mina kära vänner som läser det här ska svara nu, ni andra också om ni har lust i och för sig))
Förlåt för en töntig Photoboothbild som dessutom är tagen i sovkläder (vilket tillsammans med långkalsonger i och för sig är vad jag bott i under lovet). Jag planerar att scanna in bilderna jag framkallade with my own hands precis innan jul så att ni får se dem + några andra överblivna rutor som blivi lite borglömda. Fröjd tills dess!

Sista listan jag tänkte slänga upp här innehåller nio av de bilder som jag själv tycker bäst om från året som har gått.

En vårkväll var vi uppe vid Guldhedens vattentorn och såg på solnedgången. Fotat med min Pentax k1000

Om jag inte misstar mig så är den här tagen vid samma västkustska besök, dock digitalt framställd.

Körsbärsblomster i Göteborg i slutet på April tror jag, Pentax k1000 igen.

En bild från samma rulle som den ovan, fast från en annan stad och alldeles vid ingången till sommaren. Sandra pryder kullen där klassen firade in sommarlovet en tidig juniafton.

Som vanligt blev det ett par engångskameror som fick åka med i bagaget till sommarens festivaler, denna togs under Siestafestivalen när M precis bränt sönder fingret på triangaköket.

Mot slutet av sommaren köpte jag min Holga för 135 mm-film, den första rullen blev rätt usel, men den här gillar jag i alla fall.

Jag började jobba med mitt projektarbete och har under hösten fotat en väldans massa bakelser och kakor, vilket ni fått se en hel del av. Denna tycker jag dock bäst om och ja, den är fotat med den vanliga plastgrunkan.

Egentligen vet jag inte om jag gillar den här bilden så mycket så att den bör vara med här, men den får vara det ändå. Höst i Engelska parken var det i alla fall.

Vårt rosa hotellrum i Barcelona.

(PARANTES: hädanefter så tänkte jag svara på era kommentarer i kommentarfältet här, jag är så homla dålig på att komma ihåg det annars och det blir nog lättare att hålla reda på då.)

2009 har nog varit det år då jag pussats, kyssts och hånglat mest hittills i mitt liv. För att hedra detta faktum och trigga igång pussmusklerna inför 2010 så får min nästa 09-lista föreställa några av årets gångna läppmöten. Problemet här var dock att jag inte hittade lika många bilder som tillfällen som passade under den här rubriken. Antalet kyssar ni nedan kommer att få se är därför sex, tänk i dubbel bemärkelse och 9 upp och ned.

I början av året fick jag åka ungefär 52 mil för att möta mina matchande läppar och för de där hejdlösa kyssarna som jag annars bara kunde drömma om. Det var jobbigt emellåt men visst smakade de så mycket bättre när jag väl fick dem.


Under Frankrikeresan stod Isak och Josefin för en hel del pussande också.

Indirekta glasspussar i Sandhammaren.

En och annan blöt djurpuss har fått hamna i pussbagaget. Även om denna mest apade framför kameran.

Badkarspuss i Barcelona

2009s sista dokumenterade puss såg ut såhär, mitt i den Berlinska snöyran två par iskalla läppar emellan.

Precis som resten av bloggsfären tänker jag bidra med en slags årskrönika över det gågna året. Jag tänkte bjuda på ett par "Topp 9"-listor och börjar med 2009s bästa dagar, även om de i nästan alla fall handlar om händelser som sträcker sig över ett dygn.

Under ett av våren/vinterns alla besök till Göteborg dokumenterades bland annat på "Hemliga klubben", bilden får i sig mest representera alla resor till västkusten som gjort under året. Detta besök inträffade under den senare delen av februari månad.

Det blev vår även detta år, någon gång i mitten av maj var jag återigen i Västsverige, åt glass och promenerade i den blomstrande azaleaträdgården i slottskogen.

Sen blev det sommarlov och vi, ett sällskap på fem, begav oss ut på de Europeiska vägarna med Frankrike och Nice som mål. På vägen stannade vi dock i världens finaste lilla stad, Annecy, i någon dag och lapade sol och sorbet vid den klarblå bergssjön.

Efter veckan i Nice så lämnade jag och M resten av sällskapet för att bege oss till landets huvudstad där vi åt baugetter, drack vin och ramlade in på en gay-gatufest i de fina kvarteren av Marais.

När vi kommit hem från våra franska äventyr var jag ungefär bara hemma och vände, skaffade ett uselt jobb och åkte till Arvika för årets andra festival! Det var nog årets bästa festival, trots att de andra tre kommer tätt efter och Way Out West vinner storslaget till spelningarna sett.

När jag kom hem fick jag återgå till det där usla jobbet och spendera dagarna utomhus i ömsom stekande hetta och monsunregn. En helg kunde jag i alla fall spendera hemma i Uppsala och gjorde det på bästa möjliga sätt genom en picknick med dessa fina flickor, där vi drack rosé och snurrade så länge kjoltygen höll.

I slutet på juli återupptog jag mitt sommarlov och spenderade ungefär en vecka på Österlen i kvarnen. Det är nästan alltid bland det bästa med sommaren att få åka dit och bara finnas lite och flyga med havsvinden.

Det blev höst, jag frös och led av alla bitande vindar som spökade redan i oktober. Som tur var längade även mamma och Mårten bort så vi tog en sista minuten-resa till Spanien och spenderade en vilsam arbetsvecka i Barcelona.

Och sen blev det vinter. Varken hösten eller vintern brukar sätta andra spår i mig än kyla och mörker, därför är det tur att man genom lite luftburna fordon lätt kan ta sig till andra vintriga städer. Berlin är jag ju precis hemkommen från, men visst var det en av 2009s mest minnesvärda stunder.

Anledningen till min oannonserade frånvaro här har varit ett fem dagars långt besök i Berlin. Det var himla fint och såg ut ungefär såhär:
(Jag bestämde mig för att ta bort föregående två inlägg och samla alla Berlinbilder i ett, det blir mycket skrollande för er del, men ni slipper se många bilder som verkligen inte var värda ett besök här.)


De två första dagarna låg dimman som en slöja över hela staden.

Vi bodde i Kreuzberg, där kan man hitta massvis av fräcka väggmålningar, fina och ruffiga hus, billig mat och knasiga affärer.
I skymningen steg vi in på kafé Napoljanskas pastellvärld.

Dimman snöade så småningom ned från himlen.

Och vi gick på klubb 14 våningar upp i ett hus på Alexanderplatz! Week End hette den och där vi dansade tills klackarna sa ifrån till Digitalism.

Vi pussade ut det gamla året.


För nu var det nyårsafton! Alla Berlinare tycks ha en S T O R förkärlek för smällare, raketer och fyverkerier. Redan två dagar innan det nya året officiellt skulle skjutas in så hörde vi konstiga, öronbedövande, smällar lite var stans. Vi kom underfund med at det var raketer men vande oss aldrig riktigt då smällarna ökade drastiskt i antal och till slut var det svårt att gå längst gatan utan att se minst en eller två raketer fara förbi framför ansiktet. Läskigt. När vi till slut hamnade på det största nyårsfirandet i staden, landet, ja, kanske hela europa, där en miljon (!) raketfantaster samlades, så fick 2009s sista timmar och 2010s första, spenderas med att vara alldeles pillrig. Därav är detta en av de få bilder jag har på alla färgglada fenomen, jag vågade inte riktigt titta.

Den enda jultraditionen vi håller fast ordentligt vid i min familj är den årliga pralintillverkligen. Efter att julfirandet förändrats och brutits upp i små delar så står vi fortfarande där någon dag innan julafton och rör i den härdade chokladen. I år var det jag tillsammans med pappa pralin som var ensamma bagare och årets fyllningar var bland annat kokoskola, apelsintryffel och nogat med kokoscrips.

Nu far jag till västkusten, god jul, ni är skitbra.

Sen kom stormen.

Under de senaste dagarnas ljusa timmar har vi mest varit på väg någonstans, suttit i en testosteronladdad gymnastiksal eller stövlat omkring bland den bruna snösörjan på Malmös trottoarer. Därav har de vitklädda kullarna på Österlen varit svåra att dokumentera till sin rättvisa. Här är dock två snapshots från en av alla bilfärder, någonstans mellan Valleberga och Broby.

Sedan i fredags har jag uppehållt mig på Österlen i väderkvarnen, här är det skånsk snökaos och Sandhammaren ser ut som en enda stor bägare av cappuccinoglass.

REPRIS

(Bortfilad och avskad hud skär in i mina fotsulor)

vinter 2008

Sandra och Julia.

Idag är det en gråmulen och disig decembertorsdag som känns totalt jävla känslokall och livlös ända in i benmärgen. Det sticker i mina ben och händer och jag känner hur mitt bröstben bara vill implodera vid varje liten vindpust som drar tag i det.
Men det är ändå en speciell jävla skittorsdag, för min alldeles fantastiskt fina vän Sandra fyller arton år och har på något vis lyckats sprida ett uns av värme i mitt uselt bekroppsligade jag denna mörka höstvinterdag.

Min hud doftar citrus
och
busspojken med
pappas finskor
ser alltid så världsvan ut

Nej, alltså. Jag har inget att säga här. Återkommer så fort suget drar i mig eller när jag åstadkommit något som är värt att nämna. Tills dess, puss.