REGISTRATION

Del ett.

Tovigt snötrassel faller på dina blå nikotinhänder. Och himlen är gul för gatlyktorna blåser ljus ut i universum när himlen skärvas av önskestygn. Det är din andedräkt. Pustande iskristaller i ångbad. Rökiga rundgångar av koldioxid som faller upp i omvänd gravitation. Det är det som är lekplatscenen i min vinternattsdröm. I eftertexten vanligtvis, för omtvistad logik i tredjeledsmetaforer finner vi i hundkadaver begravna i villaträdgårdar. Men från mitt balkonfönster är jag tretton meter för högt upp och mitt synfält skyms av jord och frysta daggmaskar. Så vad är det jag ser? Toppluvstoffsen från mellanstadiet och parkashållningen över köldtyngda andetag. Taktgungande gnissel från vindssvajande kedjor som döljer ditt tysta men nasala nynnande. Vårsolstoner som jag inbillar mig höra när jag studerar tändsticksben sparka grus i munnen på gungälgen som gangstergrannen döpte till "Jävla Kuk!" i vad jag tror var förra våren.
    Och jag tror att du luktar violkolor, sådana vi åt precis där för vad jag tror är fem år sedan. När vi gömde kladdigt kolapapper i den Jävla Kuken och du fortfarande kunde le snea solskensleenden i oktoberstormar.
    Jag minns januarimorgnarna när vi spottade halvfryst saliv i hopp om att få slippa skolan för varm choklad och hallongrottor. Jag minns hemlighetslappar under tuggummibänkar i bakersta raden under katederblicken. Nu skulle mitt saliv frysa och bli krackelerad is mot den nattsvarta asfalten i en mullrande åbäkssymfoni. För all luft mellan oss är isande blå av beständig sinneskyla. Och hemlighetslapparna blev hotbrev i gula högstadieskåp som lästes genom hemlighetstårar bland sönderklottrade avföringsväggar och klordoftande betongbokstäver. Sönderhulkade hudflisor på knytnävarna höll alla högljudda klagovrål inom mig, och jag känner dem fortfarande pulsera bakom revbenen när jag studerar min utopiska lekplatsvision kalla novembernätter.
(...)